No shaving ends today…

Det här är en uppföljare till mitt tidigare inlägg “Om att spara ut hår under armarna” som ni kan läsa här.

Tanken var att testa en ny hårnorm som jag inte utövat sen jag började få hår i tonåren.

Att våga ställa mig med den grupp av kvinnor som faktiskt säger “vi vägrar bli definierade av samhället” och gå emot rakningshysterin.

Det var precis den hysterin som fick melodifestivalens tittare att blogga ihjäl sig efter Nours framträdande med sina håriga armhålor mitt på bästa sändningstid.

Och precis den hysterin som varenda kvinna som kastat rakhyveln får vara med om.

Helt otroligt vad lite strån kan skapa uppståndelse. Helt otroligt, helt vansinnigt!

Så jag testade det.

Jag stoppade undan rakapparaten och lät håret växa fritt under en tid. För att se vad som hände.

Det var inte så dramatiskt egentligen. Jag är inte med i tv så det va inget näthat som uppstod. Inga elaka smygbilder tagna och uthängda. Inga stora rabalder hos mina nära och kära. Inga kommentarer alls från någon nämnvärd. Skönt!

Jag tror att det värsta som hände var att jag, i detta kroppshår som växte ut, upptäckte att diverse kroppsodörer stannade kvar. Lukten stannade kvar och fick mig att känna mig ofräsch. Det var det värsta.

Eftersom att jag inte gillar att känna mig ofräsch, så valde jag att plocka fram rakapparaten igen och börja om med mitt rakande. Ingen stor grej det heller. Jag bara gjorde det.

Jag är fortfarande samma person. Fortfarande feminist och jag hatar fortfarande inte män. Jag har inte förlorat min status eller personlighet varken av rakning eller orakning. Phew!

Jag nämnde i det tidigare inlägget att håret gjorde mig mer kroppsmedveten. Att JAG hela tiden undrade vad ANDRA tänkte. Människor runt omkring mig. “Ser dom det” “vad tänker dom” “tycker dom jag är äcklig nu”.

Plus att när jag berättade för människor runt omkring om mitt lilla experiment, så var det en del som drog på mungiporna och uttryckte sitt “tokiga Matilda, så hon alltid hittar på”.

Och jag ska säga er en sak. Den känslan av människor runtomkring med starka åsikter, dömande åsikter, den var mer obehaglig än lukten i min håriga armhåla nånsin kommer bli. Period.

Läs vad Lady Dahmer skriver om hår här..

Våga vara dig själv, precis som du vill!

Boys and girls

I don’t know if it’s about boys and girls, but I’m immensely SICK of going to parties where boys are in the center.

Where boys do funny tricks and girls stand in the corners laughing about it.

Where the guys sing crazy songs and joke around but as soon as a girl butts in to join, everything drops.

This is my 500 billionth party like that.. And I feel sick about it. I’m sick of standing in a corner looking, pretending to find the boys funny.. I can’t even pretend anymore. Instead I become the grumpy bitch. Yup, that’s me!

I’m sick of looking at the girls standing in the corner laughing, being small and redundant.

I’m sick of not being acknowledged when I try to do something to change the order. Being ignored when I stand up, by guys AND girls.

I’m sick of the foolish way we are degrading the guys by treating them like funny clowns and degrading girls by putting the in the corner, laughing.

I’m just sick of it. Its idiotic! It’s crazy!
It’s lame!

And I’m
Sick of it!

That’s why I need feminism!!!

Om att vara en svag tjej…

Provocerade titel eller hur?!

Som feminist ska man ju anse att tjejer kan allt och är precis lika starka som killar.

Kvinnor kan!

Ja, jag tror absolut att kvinnor kan precis lika mycket och samma saker som killar. Rent krasst, tekniskt sett!

Nu råkar det vara så att jag inte är så fysiskt stark. Och jag är en tjej. Som är lite svagare än de killar jag har runt omkring mig.

Jag hade en lite diskussion om detta ikväll med en ungdom på mitt jobb när vi skulle lyfta ett klumpigt pingisbord. “Tjejer är svaga” sa han när vi insåg att jag inte orkade. “Tjejer är inte svaga, det är bara jag” fick jag förtydliga. En klassiker.

Det finns en tendens att se tjejer som svaga och utnyttjande. Det finns en möjlighet som tjej att ropa på en killkollega på jobbet när något tungt ska lyftas och rättfärdiga att det görs. Jag är inte oskyldig. Manliga kroppar har ju trots allt mer muskelmassa.

Så jag ropar.. ibland av lathet eller obekvämlighet.

Men så finns det de gånger, fler än andra, då jag står inför en sådan där situation. En sådan då jag inte vill något annat än att ta tag i och lyfta det nedrans pingisbordet och bära det till källaren. Då jag verkligen vill jobba. Den mentala styrkan finns, men jag klarar inte av det fysiskt.

Det måste vara en sådan himla skön känsla att veta att en orkar och bara köra.

Det är inget fel med att be om hjälp. Det är bra och nyttigt. Vi finns för varandra.

Det är bara denna frustration som stör mig. Den som uppstår de gånger jag faktiskt helt enkelt inte orkar, fast jag vill.

För att jag är fysiskt svag. En svag tjej.
Men mest bara en svag mig!

20131114-223212.jpg

PS. Jag kör Body Pump tre gånger i veckan nuförtiden, så målet ÄR att i slutändan slippa ropa.. Jag får göra det jag kan 😉

Felaktig feminism..

Det gör mig alltid lika ledsen på insidan att bli missförstådd. När någon i min närhet inte förstår vad jag menar eller kan ta till sig något jag vill förmedla.

Feminism till exempel.

Det är inget nyhet att feminismen är missförstådd. Majoriteten av folket som jag pratar med, kvinnor och män, (som jag vet inte står med mig) blir upprörda när jag pratar feminism och drar alltid till med de “våldsamma” och “manshatiska” argumentet. Hur jag tycker att alla killar är dumma i huvudet.

De gör det lätt för sig och tar avstånd från fighten på det sättet.

Det är klart att om man bara följer det som visas i det offentliga rummet, så blir det lätt så. Extremister som går till attack, överdriver vissa punkter och slutaktligen visar felaktig bild.

Så är det ju för alla grupper.. Muslimer är terrorister, kvinnor är känslomässiga, män spelar fotboll och feminister är manhaterskor.

Det är precis lika farligt och illa att göra så vilken grupp det än gäller. Precis lika dumdristigt.

Tyvärr, som jag nämnde, så anar jag att det är majoriteten av befolkningens hållning att lita på det offentliga, se det de vill se och inte söka vidare svar.

Det gör mig ledsen!

Det är allas ansvar att ställa upp för samhället, vi är här tillsammans. ALLAS EGNA ANSVAR att ta reda på sanningen, fakta utanför det som bjuds på i färgade tongångar.

Eller vänta, vem är alla?
DITT!!! DITT, det är DITT ANSVAR!!!
Ditt ansvar gentemot dig själv, gentemot det samhälle vi lever i.

MITT ANSVAR!

We are in this together!!!

Så, bara för att klargöra då.

Jag är en feminist.

INTE en manshatare!

Jag kallar mig feminist för att jag står och kämpar för ett jämställt samhälle med lika rättigheter, möjligheter och ansvar för var och en. Oavsett kön, färg, form, förväntningar och förutsättningar.

Lika chans för alla!

Det är feminism!
För mig!

Det är för jag vill mötas i diskussion!
Är du med??

20130712-004441.jpg

Med fokus på utsidan.. (kvinnors i alla fall.. surprise!)

Chilenska kvinnor är vackra!

Jag har studerat kvinnorna nu i 4 månader för att försöka förstå hur det tänker angående skönhet och utseende här. Kvinnorna alltså. Om det kan jämföras med hur man tänker i Sverige, eller om det finns uppenbara skillnader.

En slutsats är den ovan nämnda, chilenska kvinnor är vackra! Med sitt långa bruna/svarta, fylliga hår, lockat eller plattat, sina bruna ögon och sina sydamerikanska drag och former. Så vackert, det är ett absolut!

Frågan som följer då är ju hur de känner sig och hur mycket fokus de lägger på utsidan för att fullborda detta skönhetsideal. Hmm.. spännande!

Det första jag vill nämna som en liten kuriosa är naglar och läppstift. Det är väldigt sällan man ser en chilensk kvinna utan läppstift och med fula naglar. Lärarna på skolorna, personal i affärer, affärskvinnor på stan, mammor med sina barn på armen, de har det alla. Vackra, långa, välstilade naglar och läppstift. En kuriosa.

För att fortsätta debatten vill jag berätta om något som jag tycker beskriver rätt väl hur kvinnor, eller framför allt unga tjejer förhåller sig till skönhet och utseendefokus och det är den tid som det läggs på utseendet.

Det ska fixas och pysslas precis hela tiden!

På bussen, i skolan, på stan, på caféet. Unga flickor lämnar inte huset utan sin sminkväska, lilla spegel, borste och plattång.

Ja baserar detta på det jag sett, särskilt på min upplevelse på Liceo Tecnico Feminino de Valparaíso, ett tekniskt gymnasium för tjejer. Jag spenderade ungefär tre veckor på denna skola i sex olika klasser för att lära mig om hur skolan undervisar i Sexualkunskap.

För er som undrar kan jag berätta att det kanske var ett snitt på 3 personer i varje klass på ca 20 som lyssnade på vad som undervisades. Resten av tjejerna satt och målade läpparna, målade naglarna, böjde ögonfransarna eller plattade håret (ja, de hade med sig plattången och använde den flitig både lektionstid och på raster!!). Ett beteende som förstummade mig och en disciplin som absolut inte existerade.

Men om man bortser från bristen på disciplin och fokuserar på temat så tycker jag att deras beteende säger någonting..

Kvinnans skönhet är något oerhört viktigt i Chile!

Senast idag satt jag i en micro upp till Montedonico bredvid en tonårstjej som så fort hon satt sig bredvid mig tog fram sin lilla spegel och ögonfransböjare och började piffa.

Jag vet att vi i Sverige minsann också lever efter skönhetsideal att leva efter som heter duga. Tjejer med sminkkittet i handväskan ser man ju dagligen i sköna norden med, men jag upplever det lite annorlunda. Det skönhetsidealet vi har i Sverige gäller alla; kvinnor, män, barn, hundar etc. Det jag ser här gäller kvinnorna. Männen har ingen särskilt känsla för stil generellt sett och jag har knappt sett en chilensk man spegla sig i ett skyltfönster ens än gång. I Sverige har vi väl TYP några av världens mest stilade, modemedvetna grabbar (källa, mina observationer). Bra eller dåligt/ bättre eller sämre får ni avgöra själva, jag summerar min observation.

I denna stund frågar jag mig i alla fall vad det här säger om pressen att vara vacker i Chile?!!

Min första logiska slutsats blir ju förstås det allmänt kända att Chile fortfarande är och lever i ett starkt patriarkat, där kvinnor ska vara vackra och sköta hem och barn medan männen jobbar. De unga tjejerna tar efter sina mödrars idéer (som förstås kommer från samhällsidealen) och de som inte har några moderförebilder tar efter samhällets normer.

En detalj som jag också vill nämna är något som min vän gjorde mig uppmärksam på som jag som västerlänning inte lagt märke till. Reklamen här på tv, reklampelare och annan marknadsföring på stan har bilder på kvinnor från västerland. That’s right. Inte många chilenare som får vara med i sina egna reklamfilmer. Mycket märkligt och såklart en påverkansfaktor.

JA, jag vet att man inte kan generalisera och jag hoppas ni förstår att jag gör ett överslag här av allt jag sett, ett genomsnitt. JA, jag vet att jag är speglad av min tidigare kunskap om att mansstyret fortfarande är starkt här och JA, jag kommer inte från Chile så kanske är denna slutsats baserad på överanalys från min svenska vinkel. Och, JA, jag vet, smink och utseende är inte alltid av det onda. Det är en konst med, fråga vilken make-up artist som helst. Men det är inte det det handlar om nu, det förstår ni nog. Det handlar om kravet, att “el machismo” fortfarande är så starkt här att de unga inte har något annat val än att tro att det är den enda sanningen.

Jag tycker bara att det är synd, så himla synd att flickor, unga och vuxna kvinnor inte tillåts vara naturligt vackra och måste känna denna utseendefixering. Indirekt. För vackra är dem..

Så himla vackra, precis som de är!

Jag tycker att detta utseendefokus är precis lika sorgligt i Sverige, för vi missar så mycket inre skönhet när vi bara tittar och tittar och lyssnar på medias bullcrap.

Låt oss all hjälpa och uppmuntra varandra att blunda för det yttre påtrycket och fokusera på våra vackra insidor..

..och vara lyckliga!

El Faro

En vacker dag tog min pololo med oss på äventyr. Till en fyren vid playa ancha. Hans svåger brukade jobba där innan gick bort i en båtolycka. Egentligen måste man gå dit i inbokad grupp, men Juanito snacka lite me vakten, drog i sina trådar och sen fick vi en guidad tur av fareron Roberto Rojas. I museet och upp i faron aka fyren.

Han var en riktig liten charmör den där marinen. Tydligen så är dom det allihop. Julia fick passa sig för hans inte så smidiga moves 🙂

Men det var buena onda.. Spännande att lära sig lite om livet som farero (vad det nu heter på svenska 😛 ) och få veta att inte heller detta yrke som går ut på att vakta en lampa är jämställt. Kvinnor får nämligen inte bo ensamma med karlar på fyrarna för tänk om dom nu behöver “prata om sina känslor” eller få “personlig support” av de andra och det händer något oväntat som kärlek eller graviditet eller så, så att de inte kan vara kvar tiden ut.

Fri tolkning men enligt mig betyder detta typ “tjejer är för sentimentala och behöver för mycket känslomässig support och är lite för förföriga för att kunna bo på en fyr med karlar.” Inga påpekanden från Roberto Rojas om männen som bor på fyrarna och behöver support eller kanske eventuellt hoppar på kvinnan som har sentimentala behov och gör henne gravid.. För alla vet ju att marinsoldater och fareros är heta på gröten och det är tydligen så det “är och ska vara”, välkänt. Så kvinnans sentimentalitet blir är skon som klämmer..

Hm, hm, hm.. Inga fler kommentarer på detta. Lite lågt chile, lågt!

Annars, en riktigt go’ och en supervacker dag.

Tack Juanito!!!

Varför feminism behövs!

Det här är den värsta sjukaste listan på varför feminism behövs.

Det allra sjukaste är att det inte är taget ur luften. Många skojar om feminism och hur aggressiva feminister är.

Klicka på länken, läs hela listan så får du se varför det INTE är så fruktansvärt roligt med feminism utan varför många kämpar med sitt liv för att den behövs i vår sjuka värld!

https://trettiotreanledningar.squarespace.com/

10.jpg

“Ser du inte hur langt vi har kommit”.. (utan prickar)


more to do

Jag hade en diskussion med en van haromdagen. Om feminism.

Det ar inget nytt, jag och min van pratar konstant om detta fantastisk fenomen och vad som egentligen menas med att lyfta upp kvinnor hela tiden och hur man egentligen ska andra varlden och varfor. Ar man och kvinnor egentligen lika eller olika och kan de inte bara fa vara det och varfor kan man inte vardera kvinnliga arbetares insats pa samma satt som manliga. Tusen fragestallningar, tusen satt att se saker. Han ar man, jag ar kvinna, alltsa har vi alltid olika tankesatt for att vi ar olika. By nature eller by social uppvaxt vet vi inte riktigt eftersom ingen forskning an vet hur det ligger till helt och hallet. Vi har alla bara vara egna teorier, precis som det brukar vara i feminist-diskussionen.

Det brukar bli hett och ofta resultera i att nagon hojer rosten eller blir lite irriterad. Oftast jag. Oftast ocksa pa grund av en kommentar som alltid aterkommer fran min van..

Cliffhanger.. har kommer den..

“Men titta tillbaka i tiden, for typ 30 ar sedan. Ser du inte hur langt vi kommit sedan dess. Hur lange ska vi halla pa och kvotera in kvinnor egentligen?” (fritt citerat ur andemeningen)

BAM!!!! SCHMACK!! ETT SLAG I MAGEN!!!

En kommentar som kan slanga sig i vaggen tycker.

“VADDA HUR LANGT VI HAR KOMMIT? DET SPELAR VAL INGEN ROLL, FOR VARLDEN AR JU FORTFARANDE OJAMLIK OCH VARDERAR FORTFARANDE MANNISKOR OLIKA!”

Att ha detta som argument kanns val lite som att saga “vadda, apartheid ar ju borta, nu lever ju svarta och vita tillsammans varlden over, varfor ska vi da fortsatta kampa mot racism? Ser ni inte hur langt vi kommit?”

Eller  som att saga “vadda, barndodligheten har ju minskat.. Det spelar ingen roll att ca 30 000 barn dor varje dag av svalt. Ser tillbaka i tiden, inser ni inte hur langt vi kommit?! Det racker nu, kom sa dricker vi kaffe horni!!”

(kalla..http://www.sydsvenskan.se/varlden/barndodligheten-minskar/)

Det AR viktigt att titta bakat. Min van har en poang. Det ar viktigt att se att saker faktist gar framat. Barndodligheten har minskat, kvinnor far mer och mer rattigheter varlden over. Att se resultat uppmuntrar.

Men resultaten i manskliga rattigheter kan aldrig motiveras till att ge upp kampen.

Manniskor blir misshandlade varje dag pa rasistiska grunder. Kvinnor blir valdtagna for att de ses som agodelar. OCH.. 30 000 barn dor fortfarande varje dag varlden over. DET AR ALDRIG OKEJ!

Tills orattvisorna helt ar utplanade. Tills ingen blir orattvist behandlad, utnyttjad, torterad, mordad, nertryckt, tvingad till svalt eller att salja sin kropp.

Till den dag nar  det inte finns en enda manniska som lider pa grund av andra manniskors hjartloshet, sa MASTE VI FORTSATTA KAMPA.

Da spelar det ingen roll hur langt bak i tiden vi tittar, hur langt vi har kommit, hur mycket varlden har forandrats.

Det finns alltid mer att gora och det ar UPP TILL DIG OCH MIG att gora det!!

Checka in Maslows behovstrappa nedan, sa kan du fylla i den lilla gula post-it’en ovan, for nu vet du vad alla maste ha innan vi kan saga..

Done, lat oss dricka kaffe istallet!“…