El Faro

En vacker dag tog min pololo med oss på äventyr. Till en fyren vid playa ancha. Hans svåger brukade jobba där innan gick bort i en båtolycka. Egentligen måste man gå dit i inbokad grupp, men Juanito snacka lite me vakten, drog i sina trådar och sen fick vi en guidad tur av fareron Roberto Rojas. I museet och upp i faron aka fyren.

Han var en riktig liten charmör den där marinen. Tydligen så är dom det allihop. Julia fick passa sig för hans inte så smidiga moves 🙂

Men det var buena onda.. Spännande att lära sig lite om livet som farero (vad det nu heter på svenska 😛 ) och få veta att inte heller detta yrke som går ut på att vakta en lampa är jämställt. Kvinnor får nämligen inte bo ensamma med karlar på fyrarna för tänk om dom nu behöver “prata om sina känslor” eller få “personlig support” av de andra och det händer något oväntat som kärlek eller graviditet eller så, så att de inte kan vara kvar tiden ut.

Fri tolkning men enligt mig betyder detta typ “tjejer är för sentimentala och behöver för mycket känslomässig support och är lite för förföriga för att kunna bo på en fyr med karlar.” Inga påpekanden från Roberto Rojas om männen som bor på fyrarna och behöver support eller kanske eventuellt hoppar på kvinnan som har sentimentala behov och gör henne gravid.. För alla vet ju att marinsoldater och fareros är heta på gröten och det är tydligen så det “är och ska vara”, välkänt. Så kvinnans sentimentalitet blir är skon som klämmer..

Hm, hm, hm.. Inga fler kommentarer på detta. Lite lågt chile, lågt!

Annars, en riktigt go’ och en supervacker dag.

Tack Juanito!!!

Bienvenidos al faro..

Museet..

En fyr på en ö långt långt borta.. där fyrfamiljen lever ensam i ett år utan att lämna ön.. wow!

Fyrbesökare.. Ida, Julle, jag och Juan

El farero.. Roberto Rojas

View from the faro

En chilensk kyrkogård.. man begraver folk i lådor i huset..

Farero Julia

Farero Mattan

Farero Juanito