Och när jag kom hem så grät jag..

Jag grät för såren.

Ingen har rätt att behandla en annan människa på det sättet. Ändå så har det hänt, en av de mest oskyldiga. En som jag älskar.

Jag grät för känslan.

Känslan att vilja ta någon annans plats. Vilja lägga över smärtan på sig själv så den älskade kan bli fri. Smärtfri.

Jag grät för ondskan.

Vissa stunder tror jag att det inte längre går att bli förvånad över människors otroliga ondska,  Det går det. Ondskan slutar aldrig överraska.

Jag grät för orättvisan.

Orättvisan i att så många kommer undan, trots att de sårat någon annan så djupt att det blir ärr i själen. Ärr i hjärtat.

När jag kom hem så grät jag. Lät allt det onda komma ut. Skickas tillbaka ut i intet.

..Så jag kan fortsätta vara stark för den älskade.

“Det enda som behövs för att ondskan ska segra,

är att goda människor inte gör nånting”

Edmund Burke