Det vidriga patriarkatet!

Så jag sitter hemma och kollar på filmen “Smärtgränsen” (original titel ‘Despues de Lucía’). Man kan säga att det är Mexicos motsvarighet till vår svenska film Hip Hip Hora. Handlingen utspelar sig huvudsakligen på en skola där en tonårstjej blir utsatt för sexuella kränkningar och sluts-haming efter att bilder på henne har blivit exponerad på nätet. Bilder då hon har sex med en kille på en fest. Hon klarar inte berätta detta för någon vuxen och trakasserierna fortsätter ända till slutet.

Filmen i genre är väldigt spansk gjord och handlingen är tydlig. Ondskan är synlig i grupptryck, utsatthet, mobbing, skam, förnedring och idioti.

En sådan här film, med det temat, gör mig alltid GALEN! Så jag tar en liten paus och går in i köket för att göra lite thé.

Medan jag står vid thékokaren så funderar jag ut allt jag skulle gjort själv, som vuxen, om jag upptäck en sådan här situation IRL. Vilka konsekvenser det hade fått för de som trakasserade.

Sen hör jag mig själv tänka “om hon bara hade kunnat riktiga fighting moves, så skulle hon ha kunnat slå tillbaka”.

Sen förbannar jag patriarkatet!

För precis den tanken är en sådan som vänder hela situationen. Gör den till slut-shaming. En sådan liten “oskyldig” tanke hos en person som trodde hen var upplyst. Som trodde hen visste bättre.

För vad gjorde jag?

I samma ögonblick som den tanken når mitt medvetande, vänder jag ALLT som tjejen utsattes för, emot henne själv.

“Varför försvarade du dig inte?”, “Varför gick du inte därifrån?” “Varför sa du ingenting till någon?” “Varför hade du sex med honom från början?” “Varför lät du honom filma?”..

Ni som hänger med i debatten vet vad jag menar. Slut-shameing! Inget annat än slut-shameing!

Sedan skäms jag ögonen ur mig!

Jag hade goda uppsåt. Allt jag ville med den tanken var att de som trakasserade skulle få stå till svars. Få känna på sin egen medicin. Få lite vett inbankat. Lite medkänsla. Ånger.

Men mina goda uppsåt slog slint. Förlåt!

Jag precis som du är född in i det. Vi är uppvuxna i ett samhälle där det råder. Dagligen förledda att tro på saker som är sneda, skeva och osunda.

Vi måste vaka på detta. Ifrågasätta allt, människor runtomkring oss, samhällsinstitutioner, normer, traditioner, men framför allt oss själva.

För ingen är immun mot det vidriga patriarkatet!